onsdag 20 mars 2013

Hur gör vi det bättre?


Hej Matilda!

Den här texten är ett sätt att fortsätta den diskussionen som du efterlyste i det här blogginlägget. Jag för mer än gärna den diskussionen med dig.
Och alla som har erfarenhet av ståuppbranschen får gärna lägga sig i.

Eftersom du skriver utifrån dina erfarenheter efter att ha tagit del av standupbranschen sedan 2010 känner jag att jag är rätt person att ha en dialog med, utifrån mina erfarenheter. Rätta mig om jag har fel, men dina erfarenheter av ståuppbranschen består till övervägande del av dina framträdanden på klubben Oslipat som jag driver, och klubben Prickprick som fanns i Lund (och som Oslipat samarbetade med till viss del).
Med andra ord: när du skriver att Mad Comedys "plus kvinna-skämt" sätter fingret på "hela härliga grabbigheten som råder i stora delar av humorvärlden" så kan jag inte annat än att dra slutsatsen att din erfarenhet kommer från att uppträda på Oslipat och Prickprick.
Det känns tråkigt att du aldrig har tagit diskussionen med mig, utan väljer att istället i första hand uttrycka åsikterna i en bloggtext. Och det som gör mig besviken och arg är att du i den texten alltså drar mig och min kollega Fritte över samma kam som Mad Comedys arrangör Dennis Markovic.
För jag har svårt att komma till en annan slutsats med tanke på att jag inte har sett dig vara särskilt aktiv på standupscenen annat än när vi har frågat dig om du vill komma och uppträda.

Om du hade pratat med mig så skulle du vetat vilka min och Frittes åsikter var gentemot Mad Comedys attityder redan innan klubben skrev "plus kvinna" på sin hemsida. Innan Mad Comedys premiär pratade jag och Erik Börén (som startade Prickprick) om hur dåligt det var att klubben inte hade med en enda kvinnlig komiker på premiären. Förklaringen som Dennis Markovic gav i Sydsvenskans intervju var att det var en slump och att de tillfrågade kvinnorna hade tackat nej. Erik och jag konstaterade att detta var ett skrattretande uttalande och jag är fortfarande dödligt nyfiken på vilka komiker Dennis frågade. Om du läser det här Dennis får du gärna upplysa mig. Inte för att det spelar så stor roll nu. Men jag är fortfarande nyfiken.
Erik berättade också att Dennis kontaktat honom för att hitta en kvinnlig komiker som ska uppträda gratis på andra kvällen. Här börjar ju historien bli helt absurd. Med en fullsatt salong omstätter Mad Comedy 147 500 kronor. Ännu mer om de får pengar från sponsorer. Att man i det läget utgår från att man måste hitta en kvinnlig komiker på rookienivå är minst sagt provocerande.

Du skriver i ditt blogginlägg att det är viktigt att sätta saker i ett större perspektiv, och det har du helt rätt i.
Att kvinnor har särskilda svårigheter i en bransch som är mansdominerad är en jätteviktig aspekt. Jag och Fritte har velat vara med och förändra detta sedan starten. Och framför allt har vi haft ambitionen att medverka till att könsfördelningen i det långa loppet jämnas ut. Vi gav Oslipats premiärkväll 2006 den ironiska undertiteln "Killar kan" eftersom vi tyckte det var pinsamt att vi med vårt begränsade kontaktnät bara lyckats hitta en kvinnlig komiker av åtta som uppträdde den kvällen.
Därmed inte sagt att jag och Fritte har gjort allt rätt från början. Vi har lärt oss massor om den här problematiken med tiden. Och det finns säkert ännu fler infallsvinklar som vi behöver höra.

Men i ett större perspektiv handlar standup inte uteslutande om kvinnors arbetssituation och  representation på scenen.
Det finns andra saker som jag och Fritte tycker är väldigt viktiga.
Oslipats främsta mål är att sprida den humor som jag och Fritte gillar. Jag tror faktiskt att det är viktigt. Inte för att vi är bättre smakdomare än andra. Men vi vill motarbeta den fortfarande vitt spridda uppfattningen att ståuppen är en genre, där man bara får se en slags humor. Det är en uppfattning som fungerar som en självuppfyllande profetia. Den riktar publikens förväntningar åt ett enda håll. Och det medför att branschen blir ännu mer likriktad. Om grabbig humor dominerar humorscenen så förstärks detta ännu mer av att man behandlar branschen som homogen.
Oslipats främsta mål är att den publik som har samma humorsmak som jag och Fritte ska föredra att besöka Oslipat framför andra humorklubbar.
Den kvinnliga representationen på scen är vårt näst högsta mål.

Den här våren har vi i alla fyra städer där Oslipat verkar hittills planerat in sammanlagt 74 spotar. 42 av dessa spotar har vi gett till kvinnliga komiker. Femtiosju procent. Här kan man genast invända att mycket av den scentid vi ger till kvinnliga komiker är kortare än den scentid vi ger till de manliga komikerna. Om man ser till sammanlagd talartid så är det ändå så att killarna får mer tid än tjejerna.
Varför?
För att talartiden bestäms av hur känd man är, och vilken skicklighet man har på scen. Detta är en skicklighet som man övar upp med erfarenhet, och bland våra kvinnliga komiker så är det många som befinner sig på nybörjarnivå.
Varför är det så?
För att ett stort antal av de kvinnliga komiker som uppträtt hos oss har försvunnit från ståuppscenen. En del har valt att koncentrera sig på att jobba med media istället för att vara rolig på scen. Andra har inte nått någon karriärmässig framgång, och vi kan förmoda att deras anledning att sluta beror på att de av en eller anledning tycker att det kostar mer än det smakar att ställa sig på scenen. Det finns all anledning att tro att de flesta delar dina känslor kring att verka i en mansdominerad miljö, och att det är en starkt bidragande orsak till att de  inte tycker att det är lönt att fortsätta.

Men jag tror också att vi måste vända på resonemanget. Hur kommer det sig att så många män fortsätter att uppträda, trots att de aldrig når någon framgång?
Jag tror att svaret är så enkelt som att det är en väldigt stor del av den manliga könsrollen. Att hävda sig i den sociala hierarkin. En blyg passiv man anses inte vara en ingen riktig man. Att ställa sig på en scen och få folk att skratta ger mannen kortsiktiga fördelar i livet även om karriären uteblir. Jag tycker det här är trist som fan. Jag vill att kvinnorna också ska få tillgång till samma verktyg för att få uppskattning. Och jag vill att den blyga passiva mannen ska anses lika manlig som killen på scen.

När jag läser ditt blogginlägg får jag intrycket av att du anser att den stora anledningen till att vi inte ser hälften tjejer på scenen är att det nästan bara finns illvilliga sexistiska manliga arrangörer som aktivt väljer manliga komiker framför kvinnliga. Rätta mig om du tycker att jag läser dig fel. Men jag har svårt att få något annat intryck av din text.
Jag ser en annan förklaring till varför vi ser färre kvinnliga komiker på scen. Och den är att det finns färre verksamma komiker som är kvinnor. Om du vill prata om vad det beror på kan vi återkomma till det i en framtida diskussion. Kort sagt så tror jag på att orsaken är en kombination av könsroller och den problematik som du tar upp i ditt blogginlägg.
Jag har inte hittat någon officiell statistik på hur många kvinnliga komiker som finns i Sverige i jämförelse med manliga. De gånger jag har försökt att räkna efter har jag fått det till ca 20-25% kvinnliga och 75-80% manliga. Man kan utgå alltså inte utgå från att arrangören har diskriminerat om man bara ser en kvinnlig komiker på en kväll med sammanlagt fyra eller fem komiker.
Minst en kvinnlig komiker av fyra eller fem betraktar jag och Fritte som skamgränsen. Men om vi ska komma framåt mot en jämn könsfördelning på scen så måste man sikta högre än så.

I din bloggtext beskriver du den osäkerhet som du känner när du är på en ståuppklubb:
 "Är jag här för att jag är rolig, eller för att jag är kvinna? Och kanske lite rolig. Men mest kvinna."
Svaret är att du inte hade varit på Oslipat om jag och Fritte inte hade tyckt att du var rolig och har talang. Det finns många kvinnliga komiker som vi aldrig bjuder in till Oslipat. I vissa fall beror det på att vi inte tycker att de håller en tillräckligt professionell nivå. Men det kan också handla om min och Frittes humorsmak. Vårt främsta mål är ju att prioritera den humor som vi tycker är roligast. Det finns alltså kvinnliga (och manliga) komiker som jag beundrar och tycker är fantastiskt skickliga. Men som vi sällan eller aldrig bjuder in till Oslipat. Och jag är övertygad om att det är viktigt att vi fortsätter att inte göra det. För att de kvinnliga komiker som uppträder hos oss inte ska behöva undra om de är får uppträda hos oss bara för att de har ett kvinnligt kön.

I bloggtexten citerar du ett svar till Dennis Markovic där du uttrycker frustration över att ständigt vara det enda kvinnliga alibit. Jag kan inte känna igen den bilden från Oslipat eller Prickprick. Vi har sedan länge, flera år innan du gjorde din standupdebut, haft policyn att inte ha färre än två kvinnliga komiker på en kväll. Just för att någon ska slippa känna sig helt ensam i sitt kön. Med enstaka undantag har vi lyckats med detta. De senaste tre gångerna du uppträtt på Oslipat har du haft två kvinnliga kollegor på plats.
Och jag tycker det är viktigt att komma ihåg hur könsfördelningen ser ut bland verksamma komiker. När du är en av två kvinnliga komiker på en kväll med sammanlagt fem komiker så betyder inte det att vi har diskriminerat några kvinnor. Tvärtom har vi jobbat medvetet för att få upp antalet. Om du inte syftar på Oslipat eller Prickprick så vill jag gärna veta vilka klubbar du brukar uppträda på där du är ett ensamt kvinnligt alibi. Och varför du inte gör någon skillnad på oss och dem.

Jag tycker det är en intressant fråga hur man ska förhålla sig till den klubbar där det råder ett orimligt underskott på kvinnliga komiker. En del kvinnliga komiker jag pratar med vill bojkotta dem. Det är var och ens eget val. Det finns gränser för hur mycket man kan vantrivas på sin arbetsplats, så jag respekterar alla som väljer att göra det.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på mina manliga vänner som arbetar inom barnomsorgen. De har vittnat om problem som till stora delar starkt påminner om kvinnors situation i standupbranschen. De berättar att de är förbaskat trötta på att ständigt behöva representera hela sitt kön, att de inte trivs med jargongen och att deras kompetens ifrågasätts på grund av att de är män.
Ska de också bojkotta de förskolor som inte redan från början har en jämn könsfördelning? Eller ska de vara kvar, och därmed bana vägen för att normalisera män inom barnomsorgen så att de i framtiden kan få fler kollegor med samma kön som dem?
Det är, som sagt, upp till var och en hur man vill förhålla sig till det.

Jag och Fritte tror att just NORMALISERING är den absolut viktigaste strategin för att vi ska kunna se lika många manliga som kvinnliga komiker i framtiden.
Därför brukar jag vara ganska motvillig att diskutera genusfrågan inom standup offentligt. Om den kvinnliga underrepresentationen får oproportionerligt stort fokus i förhållande till hur mycket de kvinnliga komikerna uppmärksammas i övrigt riskerar man befästa kvinnliga komiker som något problematiskt. Jag är rädd att det leder till att man ger kvinnliga komiker i allmänhet en offerstatus. Och det är en komikers västa fiende. När publiken känner sympati för komikern och en plikt att skratta så blir det snudd på omöjligt att betrakta komikern som rolig på riktigt.
Men den här gången tar jag debatten. Fördelarna kan väga över om vi tar debatten grundligt och vi hittar nya vägar att göra scenen mer jämställd.

Eftersom jag och Fritte tycker att det är viktigt att normalisera kvinnliga komiker på scen är vi  noga med att aldrig göra en poäng av att en komiker råkar vara kvinna. Vi anordnar inga specialkvällar med enbart kvinnliga komiker. OM vi någon gång har enbart kvinnliga komiker så gör vi ingen poäng av det. Det är också självklart för oss att inte presentera en komiker som en "kvinnlig komiker" eftersom det är lika dumt som att säga att någon är "kvinnlig fotbollsspelare" istället för bara "fotbollsspelare".
Den här normaliseringsprocessen undergrävs en del av att många av våra kvinnliga komiker skojar just om att de är kvinnliga komiker. Men där slutar min och Frittes makt. Vi vill inte lägga oss i vad någon av våra komiker skojar om. Det är helt upp till hen. Komiker skojar gärna om det som frustrerar. Och därför är det inte konstigt att kvinnliga komiker ofta skojar om hur de bemöts i egenskap av att vara kvinna och komiker.

En sak annan sak som du skriver om är att du är trött på att höra av män att kvinnor måste lära sig att "ta plats". Jag brukar inte använda det uttrycket eftersom jag tycker att det är alldeles för abstrakt, och jag fattar inte riktigt vad man menar med det.
Men under de år jag har varit arrangör har jag märkt en del generella skillnader i hur manliga och kvinnliga komiker agerar i branschen. Och det berör saker som jag antar att man kan kalla för att "ta plats". Jag tror inte någon av de här punkterna beror på biologiska skillnader, utan att vi uppfostras till beteendet. Men det är likväl skillnader som vi måste uppmärksamma för att se om vi kan ändra strukturerna med kollektiva och/eller individuella metoder.

1. Det är fler killar än tjejer som hör av sig till oss på Oslipat och aktivt frågar efter scentid. Det här är en viktig sak eftersom de flesta arrangörer inte vet om att just du finns och kommer heller aldrig att höra av sig till dig, av den anledningen. På Oslipat väljer vi inte komiker särskilt mycket utifrån vilka som hör av sig, utan letar mer aktivt efter komiker genom att kolla på Youtubeklipp och besöka klubbar och se vilka vi hittar där. Jag tycker att fler som driver klubb borde jobba utefter den taktiken. Det är lättare att hitta kvinnliga komiker som man tycker är roliga om man inte stannar vid de man redan känner till eller de som hör av sig.
2. En annan skillnad som jag kunnat se är hur ofta komikerna besöker rookieklubbar och uppträder gratis. Det tål att påpekas att jag generaliserar nu. Men jag ser fler killar än tjejer som tar varje chans de får att stå på en ståuppscen. Och det ger resultat i vilken skicklighet man med tiden besitter att hantera olika sorters publik och situationer. Därför är detta det vanligaste tipset man får som nybörjare: uppträd så ofta du kan.
3. Jag ser också att killar betydligt oftare fråga efter tips och feedback. Det här kan mycket väl bero på att jag själv är man, och att nybörjartjejerna hellre frågar mer erfarna kvinnliga kollegor istället för mig. Jag hoppas verkligen det, eftersom det är väldigt viktigt att få tips och branschkännedom för att man ska kunna utvecklas och jobba på rätt sätt.
4. Fler killar startar egen klubb. Och de allra allra flesta tjänar inga pengar på det, utan gör det för att ordna scentid åt sig själva och skaffa sig ett kontaktnät. Det är ett chans att skapa sig ett forum där man får en publik som uppskattar den humor man själv vill stå för.

Därför blir jag mycket glad när jag läser att du ska starta klubb, Matilda. För det är nämligen EXAKT vad ståuppbranschen behöver. Fler kvinnliga arrangörer. Som utefter sin egen smak väljer de komiker som just de tycker är roliga.
Jag kan tycka att det är lite tråkigt att du redan från början har bestämt dig för att vara lika separatistisk som Mad Comedy. Men med tanke på hur många klubbar som i praktiken är separatistiska till männens fördel så tycker jag ändå att det är positivt att du startar en klubb med enbart kvinnliga komiker. Som motvikt.

Lika förbryllad som jag är över uttrycket "ta plats" är jag också över uttrycket "ge plats".
Vad menar du själv Matilda med det uttrycket?
På Oslipat använder vi vår småpåvemakt till att prioritera kvinnliga komiker framför lika talangfulla manliga komiker. Även om jag ser dessa manliga komikerna lägga ner mer tid på att utveckla sina talanger på rookieklubbar. Skulle du kalla det för att "ge plats"?
Hur tycker du rent konkret att vi kan ge mer plats?

Jag tycker att du i ditt blogginlägg svartmålar en bransch där de flesta arrangörer jag träffar ständigt handskas med jämställdhetsfrågan på ett medvetet sätt. Just i Stockholm tycker jag att jag ser många arrangörer som verkar vara ointresserade av frågan, eller drivs av en liberal övertygelse att ingen verklig jämställdhet kan uppnås om inte tjejerna av egen kraft övervinner de strukturella svårigheterna.
Men i Malmö, där du lever och verkar, så känner jag inte igen bilden av manliga arrangörer som gör det så enkelt för sig. Oslipat jobbar inte bättre med de här frågorna än MACK som leds av Lena Frisk och Elin Nordén i spetsen. Jag undrar varför du inte nämner MACK som ett positivt exempel?
Är det inte viktigt att låta allmänheten veta vilka klubbar som jobbar för en ökad kvinnlig representation på scen? Så att publiken kan välja att gå dit om de ogillar mansdominansen.
I Stockholm kan man nämna Karin med vänner och El Mundo som positiva exempel. Just Moa Svan med gäster som du nämner kan jag tycka hamnar lite snett utanför den här diskussionen, eftersom det mer är en talk show än en standupklubb. Men det råder ingen tvekan om att Moa Svan tillsammans med andra gör väldigt bra saker för att fler roliga kvinnor ska synas. Sen räknar jag förstås också in Oslipat som en klubb som jobbar aktivt på att öka den kvinnliga representationen på scen.

Det här blev ett långt inlägg. Jag hoppas ändå att det bara är början på en fördjupad diskussion kring ämnet. För den stora frågan är förstås: Hur gör vi det bättre?
Om du tycker att vi på Oslipat inte har tagit tillräckligt stort ansvar för jämställdheten i branschen så vill jag höra dina konkreta förslag på vad vi kan göra för att du ska känna dig mer bekväm i vår miljö. Och om det finns andra saker som arrangörer och komiker kan tänka på för att ta sin del av ansvaret.
För jag tror att det är väldigt kontraproduktivt att bara svartmåla. Bilden av den sexistiska eller omedvetna standuparrangören är vid det här laget en schablonbild som reproduceras i media med jämna mellanrum. De finns också i verkligheten, men jag är förtvivlat trött på att man inte gör någon skillnad mellan oss som medvetet jobbar med de här frågorna och de som är ointresserade av dem.
Och genom att svartmåla riskerar man också att skrämma bort roliga tjejer som annars gärna hade testat att ställa sig på den där scenen som fortfarande får bära för mycket testosteron.

Vänliga hälsningar,
Marcus

13 kommentarer:

  1. Amanda Lindholm20 mars 2013 10:09

    Vad glad jag blir att du skriver, Marcus, och att du håller den här debatten igång, och dessutom på en väldigt konstruktiv och vettig nivå.

    Jag håller med om att det är väldigt viktigt att peka på de goda exemplen som faktiskt finns - som jag menar är bland andra Oslipat och El Mundo. Däremot kan jag förstå om en kanske ibland, även på dessa klubbar, känner sig obekväm i en stereotypt manlig jargong. Det har jag också varit med om. Det har dock inte varit arrangörernas fel, och inte heller komikernas, jag vill inte prata om det som någons "fel" eftersom att jag vägrar att tro att någon medvetet jobbar för att reproducera de här mossiga strukturerna. Det jag tror det handlar om är att just den här stereotypt manliga jargongen som du pratar om är så etablerad och så lätt att halka in i att många gör det - mer eller mindre omedvetet. Jag tror också det är viktigt att ta allas känslor av detta på största allvar, för att se över hur det faktiskt ser ut och i förlängningen kunna förbättra det.

    Något som jag både håller med om och inte håller med om är dina tankar om normaliseringsprocessen. Naturligtvis är det asviktigt och skitbra att arrangörer behandlar alla komiker likadant - inte pekar ut en komiker som råkar vara kvinna som en kvinnlig komiker osv. Däremot tror jag det är fullständigt nödvändigt att synliggöra att detta faktiskt händer på många klubbar. Det tror jag inte målar ut kvinnor som offer eller skapar något slags extra sympati för dem, utan faktiskt visar på hur det ser ut för att folk ska förstå hur skevt det är och börja prata om det - och i förlängningen ändra på det. Jag tror komiker själva har en jätteviktig del i det synliggörandet - det är min bestämda övertygelse, och jag kommer därför fortsätta skämta om de här sakerna, för att just uppmärksamma skevheten, av den anledningen att jag faktiskt inte tror att alla tänker på den. Så måste det vara, tänker jag, för jag är - som sagt - övertygad om att ingen vill ha ett ojämställt samhälle -eller en ojämställd ståuppscen - egentligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Amanda!

      Kul att du deltar i diskussionen!

      När det gäller stereotypt manlig jargong så tycker jag att det är en av de svåraste sakerna att komma till rätta med. Eftersom, som du skriver, inte direkt är någons fel utan är folks naturliga sätt att umgås och prata.
      Jag har hört ofta att kvinnliga komiker tycker att de slipper den grabbiga jargongen på Oslipat, men risken är förstås att de som inte känner sig bekväma också inte vill säga till. Jag lovar att ta allas känslor på allvar, och jag vill att man säger till om det inte känns bra. Jag misstänker att det här med jargong till stor del handlar om ifall man känner sig inkluderad eller inte. Jag och Fritte försöker verkligen tänka på att få alla att känna sig välkomna och som en del av gänget varje enskild kväll. Det kan vara svårt att uppfylla den uppgiften när man samtidigt är nervös och har en massa praktiska bestyr att ta hand om. Men oavsett så anser jag att det är vår uppgift.

      När det gäller normaliseringsprocessen kontra synliggörande så är det en svår fråga, där man bara kan gissa sig till vilken strategi som är bäst. Och framför allt så är det inte svart eller vitt. Ibland behövs synliggörande, och ibland är det bättre att välja att bara låta normaliseringsprocessen ha sin gång.
      Om vi tar intervjusituationen till exempel. Jag tycker det känns problematiskt att jag som manlig komiker får svara på frågor som handlar om mina egenskaper som komiker och vilken slags humor jag står för, när många av mina kvinnliga kollegor får svara på frågor hur det känns att vara kvinnor. Jag fattar att journalisten har goda intentioner och vill synliggöra en orättvisa. Men i längden så tror jag att det är kontraproduktivt och befäster synen på att det finns "komiker" och "kvinnliga komiker".
      Men var och en får välja strategi efter sin egen övertygelse. Du ska absolut fortsätta skämta om det här på scen så mycket du vill.
      Jag pratar gärna mer om den här komplicerade frågan nästa gång vi träffas!

      Radera
  2. Well said!


    - Jimmy @Skratta med Käften, Sundsvall

    SvaraRadera
  3. Hej Marcus!
    Läste ditt utmärkta inlägg i den på nytt uppblossade debatten om könsfördelningen i svensk standup. Väldigt välformulerat!
    Nåväl. När jag läste ditt inlägg var där vissa delar, som inte direkt tillhörde diskussionens kärna, men som jag känner påverkar mig.
    Du skriver att du och Fritte väljer komiker som ni gillar och som passar den humor ni vill ha på Oslipat. Jag har full förståelse för detta - det är er klubb. Dessutom kan en stad av Malmös storlek säkert behöva olika standupgenres.
    Jag ska inte tassa som katten kring gröten utan frågar rakt ut: Betyder det att jag inte kan få tider på Oslipat? Jag är inte ute efter något martyrskap eller sandlådebråk. Jag vet att min person inte stämmer överens med den gängse "Oslipat-komikern", inte heller mina ämnen eller mitt sätt att skämta. Jag har ändå hoppats att det skulle finnas plats för mig hos er ytterligare någon gång, även om jag inte är originell eller använder samma smarta referenser som ni andra.
    Men är det kört för mig så är det. Även ett negativt besked är ett besked och det kanske kan hjälpa mig att hitta min stil, en stil som kanske passar bättre in på Mack eller annat ställe.
    Som jag var inne på - no hard feelings. Oavsett besked kommer jag tycka att Oslipat är en bra och rolig klubb.
    Allt gott!
    / Micke Hallqvist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Micke!

      Jättebra och rak fråga!
      Man kan generellt sett säga att dina chanser att få uppträda på Oslipat minskas av att du är man. Eftersom vi redan har så många manliga komiker. Och därför vill vi prioritera kvinnliga komiker.

      I övrigt vill jag helt undvika att kommentera enskilda komiker. Jag har knappast någon anledning att förneka de komiker som man oftast ser på Oslipats scen är mina och Frittes favoriter. Men när det gäller alla andra vill jag vara konsekvent med att inte kommentera deras kvaliteter. Det hoppas jag du förstår.
      Om du är nyfiken på vad just jag tycker om just dig så ber jag dig kontakta mig privat.

      Jag önskar dig all lycka!

      Radera
  4. Hej Marcus!

    Här kommer mitt svar till dig:
    Det är tråkigt och beklagligt att du och Fritte tar åt dig av en kritisk text där kritiken inte är riktad till er. Att du känner att du behöver skriva ett långt försvarstal. Jag vet att Oslipat jobbar för en jämställd scen, er publik vet det, och jag tänkte även att ni visste att jag vet det. Det är tråkigt om du upplever att det inte var tydligt. Men min text handlade inte om de som gör ett bra jobb, den handlade inte om er, den handlade inte om Oslipat eller Prick Prick, utan om det olyckliga i att det finns personer i branschen som beter sig som Dennis Markovic. Mitt inlägg var riktat till honom (vilket jag tycker känns ganska uppenbart) och alla andra som beter sig så. Det är med andra ord jävligt trist att du tänker att jag drar dig och Fritte över samma kam som honom. Jag nämner inte era namn någonstans, eller er klubb. Citerar min text och understryker:

    ”Visst finns det manliga bokare som tänker på detta, men när sådant här inträffar bevisar det att det är långt ifrån färdigkämpat när det gäller att skapa en jämställd scen.”

    SvaraRadera
  5. forts. på mitt svar:

    Jag vet inte hur noga du har följt mina stand up-gig men det stämmer inte att jag enbart gjort stand up på er klubb. Dock känns det överflödigt att här skriva någon slags lista över alla gig jag någonsin gjort, och redogöra för hur det kändes på varje gig, även om det kanske är något du är nyfiken på. Men ja, det stämmer att jag inte gör stand up i samma utsträckning som dig och många andra, utan det handlar om ett par gig per år. Men det betyder inte att jag inte har rätt att uttala mig eller ha en åsikt om en svinig arrangör som beter sig på det här sättet (nej, nu pratar jag inte heller om dig utan om Dennis). Du skriver att du vill fortsätta diskussionen, och det är bra. Men du gör det inte särskilt konstruktivt när du på ett sätt använder dig av härskartekniker när du till en viss mån verkar vilja trycka till mig och hävda att jag inte riktigt har rätten att uttala mig. Det är en ganska klassisk synopsis: kvinna uttrycker åsikter och kritik mot en grupp män – man som inte ingår i den gruppen känner starkt behov av att försvara sig och understryka ”jag har inte gjort något fel!” Om du vill redogöra för på vilka sätt ni jobbar för en jämställd scen och synliggöra det på grund av att jag skriver ett kritiskt inlägg om grabbighet i humorvärlden, (inte på en klubb, utan på det stora hela), så kan du göra det utan att kräva att jag också ska redogöra för det. Jag förstår det som att du ändå håller med mig att det finns en hel del att jobba med när det kommer till en jämställd scen. Då kunde du istället lagt fram det så här: ”Hej Matilda! Jag håller med dig om att det på många sätt inte är jämställt, bra att du tar upp det, så här gör vi för att försöka förbättra… ” Istället för att ägna stora delar av texten åt att anklaga mig för att anklaga er. Vilket jag som sagt inte gjort.

    När jag pratar om känslan av att vara ett alibi så pratar jag just om en känsla, och inte ett faktum. Inte heller menar jag att jag på varje gig jag gjort suttit och tänkt så, utan det handlar om en tanke som strukit förbi någon gång, som inte är riktad mot en viss arrangör. Det är en känsla som jag vet att många andra komiker av kvinnligt kön, som jag pratat med, också har känt. Jag ville ge den utrymme, belysa den, eftersom många sällan vågar prata om det. Och det jag menar är att det är sjukt trist att den tanken ens ska stryka förbi överhuvudtaget. Att när sådant här inträffar, så blir den ännu mer påtaglig. Jag sätter det även i ett större sammanhang, och belyser hur en kan känna som kvinna i olika patriarkala kontexter. Jag tycker Amanda beskriver det väldigt bra här ovan i sin kommentar: ” Det har dock inte varit arrangörernas fel, och inte heller komikernas, jag vill inte prata om det som någons "fel" eftersom att jag vägrar att tro att någon medvetet jobbar för att reproducera de här mossiga strukturerna.”

    Den avgörande katalysatorn till att jag skrev min text överhuvudtaget var att Aftonbladet i lördags skrev en artikel om Mad Comedy, med en ursäkt från arrangören som var en helt annan än den han gett mig. Där de även använde sig av min bild från Instagram, utan min vetskap. Och utelämnade det faktum att han inte heller tänkte ge +kvinnan betalt. Jag ville ge min version av incidenten, och tankarna kring det.

    När jag skriver: ”Tänkte själv starta en ny humorklubb med en massa bra komiker på scen. Kanske har vi med en man också. Om vi hittar nån som vill ställa upp. Helst gratis.” så är det med en ironisk ton, men du verkar ta det på fullt allvar. Den raden är en replik till Dennis Markovic. Ett sätt att sätta perspektiv, genom att vända på myntet.

    Jag hoppas du kan läsa min text igen med andra ögon, och att vi tillsammans kan kämpa för en scen som väger jämt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Matilda!

      Jag uppskattar ditt svar, och framför allt uppskattar jag att du ringde mig igårkväll så att vi kunde prata om det här ordentligt.

      Jag tycker inte att det är härskarteknik att ge svar på tal. Och här tycker jag att det är en viktig faktor att jag kände mig anklagad. Jag reagerade på en kritik som jag tyckte var orättvis och jag ville bemöta den. Jag ville inte rycka ut å en grupp mäns vägnar. Men när man anklagar en grupp kollektivt så får man också räkna med att de enskilda medlemmarna i det kollektivet känner sig anklagade. Och i det här fallet kände jag att den odefinierade kritiken var speciellt riktad mot mig eftersom jag är ansvarig för en av de två scener som du har uppträtt mest på.
      Jag tycker att det känns som att vi efter vårt samtal igår la den här biten bakom oss. Jag förstår att man inte ska läsa din text som en anklagelse mot mig. Och i det ljuset så framstår mitt svar som onödigt hårt formulerat. Det klargör jag gärna i ett blogginlägg ovan så att ingen missar det.

      Jag tycker absolut att du har rätt att uttala dig. Och jag vill att du gör det. Men jag måste få lov att påpeka på vilka punkter jag tycker att du har fel. Annars kan jag omöjligt ha en konstruktiv diskussion om det här med någon annan än de som har högre status än jag själv.

      Sen kan jag förstå om man fortfarande tycker att jag försvarar en hel grupp, och inte bara mig själv. För det gör jag.
      Det är viktigt för mig eftersom den diffusa anklagelsen om en olycklig standup-bransch drabbar alla lika. Oavsett om de förtjänar det eller inte. Därför ville jag klargöra att Mad Comedy står för attityder som jag inte ser hos de andra standuparrangörerna i Malmö.

      Radera
  6. hej m och m.

    Jag vill också va med lite.
    Först tyckte jag också att Marcus tog åt sig lite för mycket men med lite eftertanke så ångrade jag mig. Det hade snarare varit konstigt om han inte tog åt sig. Branschen fick sig en känga och Oslipat är en stor aktör i branschen. Det vore väl konstigt om han inte kände sig träffad? Jag tyckte också att det var bra att någon gjorde det. Det är vanligt att komiker (och andra) klagar på ståupp-branschen men det är ovanligt att någon faktiskt svarar på kritiken.

    Äntligen någon ett svar från någon som har mer att säga än - ”det finns inga tjejer.”

    Jag tycker det är orättvist att först beskriva ståuppklubbar med en negativ känsla och sen säga att det är ”ingens fel”. Självklart är det ibland någons fel. De flesta verkar överrens om att Mad comedy gjorde fel. Jag vet att det finns många (både killar och tjejer) som tycker att bl.a. Raw och Norra Brunn gör fel som inte bokar fler tjejer. Där det finns åsikter finns det också åsikter om rätt och fel.

    Därför förstår jag verkligen Oslipats frustration över att ständigt jobba röven av sig för att få jämn könsfördelning och sen bara (okej, inte bara, ni får ganska mycket beröm också faktiskt) få höra att branschen är skit.

    Att det finns en manlig jargong där det rör sig mycket män och en kvinnlig jargong där det är mest kvinnor är en annan diskussion tycker jag. Ibland är det lite jobbigt att vara den ende tjejen/killen i ett gäng. Det tror jag vi alla upplevt någon gång.

    Min önskan är att fler kunde starta ståuppklubbar och göra dem så som de vill istället för att klaga på att andra gör fel. När jag startade med ståupp 2004 fanns det EN ståuppklubb i Malmö och en till i hela Skåne. I Stockholm fanns det typ 2-3 och i resten av landet typ inga. Det är ingen självklarhet att det alltid kommer finnas klubbar och det är verkligen ingen självklarhet att det kommer finnas klubbar som är gör ”rätt” (vilket olika personer kan tycka olika vad det är).
    Självklart förstår jag att man inte orkar starta ståuppklubb det verkar ju pissjobbigt, men på frågan ”hur gör vi det bättre?” tror jag det är ett bra svar.

    PS. Det måste vara oerhört tufft för Micke som här ovan i kommentarsfältet, offentligt så att alla kan läsa, får svaret av Marcus att han antagligen inte får komma till Oslipat för att han har kuk. Kanske är det så här undermedvetet för tjejer i den branschen men att få höra det rakt ut - det finns inget du kan göra förutom könsbyte - måste vara hårt.

    PS2 Micke, en chef på p3 sa ungefär så till mig också 2007. ”Trots att du har flera års mer erfarenhet kommer vi ge jobbet till en annan. För du är man.” Men efter något år så fick jag en ny chans - En solskenshistoria! Ge inte upp.


    /Simon Svensson

    SvaraRadera
  7. Jag känner att det här kommer att bli en spretig kommentar så jag varnar för det direkt. :)

    Jag har drivit olika ståuppklubbar (Dockan Comedy och Garva Comedy Club bl.a) sedan 2008 och jämställdhetsfrågan har alltid varit en viktig del när jag haft hand om bokningarna. Inte för att skaffa popularitetspoäng utan för att jag helt enkelt har fått det med mig från första stund som ståuppkomiker. Jag lever tillsammans med Elin Nordén, också ståuppkomiker och 2007 kom jag med i MACK - Malmö Comedy Klubb vars bokare då var Lena Frisk och just Elin.

    Det var liksom självklart att kvinnor prioriterades på scenen och inte bara till antal utan också i tid. Detta var egentligen ingenting som diskuterades utan handlingen färgades av sig på oss andra.

    Sen är det klart en väldig skillnad på "mina" två rookieklubbar utan gager och med gratis inträde med ibland lite svajiga förutsättningar jämfört med MACK och Oslipat med betalande och förväntansfull på publik och jag förstår att många komiker, både tjejer och killar, tackade nej till oss.

    Men jag hoppas verkligen det inte berodde på någon jargong hos oss. Det inte vad jag hört i alla fall, men när jag läser ditt inlägg, Marcus, och ser att ni haft som policy att ha minst två tjejer med för att de ska slippa vara ensam kvinna så inser jag att vi missade en del.

    Men vi-känslan var viktig för mig. Även om vi inte kunde erbjuda gage så fanns det möjlighet att få mat och jag tyckte det var viktigt att vi kunde äta tillsammans, att vi var där TILLSAMMANS just den kvällen, att VI gjorde föreställningen, att alla kände sig välkomna.

    Och det har jag alltid känt de gånger jag varit hos er på Oslipat. Även om jag, precis som Micke ovan, inte har varit hos er på länge och inte har så mycket Oslipat-ämnen, så det gånger jag varit hos er har jag känt mig välkommen och som en i gemenskapen. Sen kanske jag också blivit bortkvoterad men någon skrev att för att tjejerna ska kunna ta mer plats så måste männen lämna mer plats. Så jag ser det som att det är jag gör.

    För övrigt saknar jag Standup på Gatan Bar.

    SvaraRadera
  8. Tack för de uppmuntrande orden, Simon!
    Det var självklart trist att läsa Marcus svar. Samtidigt har jag förståelse för Oslipats ambitioner, ett led i något som är större än en enskild komiker. Jag är för jämställdhet, även om det - som i detta fall - "drabbar" mig.
    Jag väljer att se det som att jag måste jobba hårdare, bli bättre. Kanske så bra att Marcus och Fritte en dag känner sig tvingade att ta in mig. :-)
    / Micke Hallqvist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker du tänker helt rätt, Micke.
      Om du kämpar så kan det absolut bli så i framtiden att det kommer en dag när Oslipat till varje pris vill boka Micke Hallqvist. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig så mycket som jag hade velat, utan du får jobba mer på egen hand och bli framsläppt av andra.

      ...och nu när jag ändå har dig på tråden ...får jag komma och uppträda på din standup-klubb, Micke? ...det skulle vara väldigt kul att besöka standup på Hessle igen.

      Radera
    2. De två närmaste kvällarna är i stort sett fulltecknade och det är lite oklart om det blir ytterligare någon före sommaren. Hösten har jag inte börjat fundera på.
      Jag hör av mig.
      / Micke

      Radera